Löven faller röda likt blod
du ligger i stilla dvala nedan jord
Nejlikornas glöd har brunnit ut
mina kval tar aldrig slut
Förtvivlans gryning när natten blir dag
i bottenlöst mörker förtvinar jag
Färglös är världen förutan dig här
Jag vill ej leva kvar
Nu är du löst från världens band
ty ödet valde mig att finna dig, vid livets rand
Jag mötte din blick och tog din kalla hand
sen färdades du över mörka vatten, mot dödens land
Döden är beseglad
ingen sådd skall gro
i labyrintisk vanmakt
upphör min redan vacklande tro
När lien har skördat
återstår askbeströdd jord
avsäg dig din börda,
sänd själen mot nord
I sorgens tidevarv när jag följer stjärnors gång
över himlen stämmer de upp i dyster själasång
Undrar över vad livet tog och vad det gav
Under träden vid min hädangångna ängels grav
Comments (0)