När molnen flög och skogen ännu var ung
Och sommarvindar svepte över jorden
När den mogna säden vajade i en evighetssekund
Det var då som barnen lekte nära floden
Det var då som alla skrattade på en dammig väg
Och maskrosfröna blåste över ängen
Och unga flickor dansade
Med blommor i sitt hår
Det var då som allting varade så länge
Barn kan aldrig sitta stilla vid en strand
Det brusar så underligt från floden
Barn måste färdas till ett kallare land
Där snöstormen dånar genom skogen
Och sen när alla män drog ut
I krig en regnig dag
Och lämnade flickor kvar på stranden
Och förtroendet i ögat som finns hos alla barn
Försvann som en pinnteckning i sanden
Barn kan aldrig sitta stilla vid en strand
Det brusar så underligt från floden
Barn måste färdas till ett kallare land
Där snöstormen dånar genom skogen
Jag går den tomma vägen
Där sprang vi alla barn
Det är svårt att riktigt veta vad som hänt
Det ringer i mitt öra
Av röster från igår
En ljusglimt genom dörrar på glänt
Comments (0)