En tid jag såg till ända, hur flammor for och solen dog
Jag såg hur lågan tog all världen, jag såg hur urhav svalde jord
Höga himmel bränner elden, djupt i vatten föll hon ned
Där gick Ulven så att ränna, där flöt flott hon, Nagelfar
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut
Där var slut, men också början, ty lycktas strid skall komma frid
Vet det gyllenblankt som gräset dolt, åter funnit vägen hit
Och där de fordom ägda bräden, bådar ny och grönskön värld
Åter örnen vingfar fjället och kniper fisk i nyfödd sjö
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut
Hör upp, ni Heimdalls ungar
Hög som låg, likväl som kungar
Hör vad Valan vist förkunnar
Forntidsöde, framtidsfrö
NU på osådd vall syns åter gro, månget gräs där njuter sol
Där vid Gimle rest stå salhus, fagert, solbelyst och grann't
Nu åter gudar gå i Vihov, nu allt illt skall bättre bli
Där gå redlig man och mänska, lyckligt så i evig tid
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup
Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör
I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut
Comments (0)